michelle

Jag har inte kommit på någon rolig rubrik på denna blogg men men...
sånt händer helt enkelt.

Igår ringde jag min pappa och berättade om gymnasiet, visst blev han
glad men han var för trött för att reagera, det sa han själv. Stackarn
har jobbat natt nu i några nätter och bara sovit sammanlagt sex timmar.

Anyway, nu kommer det som skedde denna dag.

Samma gamla visa på morgonen, mobilen ringer för att väcka en
och man slår på snoozen för att snooza vidare men jag råkade
komma åt "stänga av alarm" så jag fick starta nästa klocka som
är inställd på 07.09. Direkt efter att man har lagt sig tillbaka till
den där super sköna stället i sängen igen så får man sms av Kim
där han skriver god morgon och frågar om man har sovit gott.
Det var väldigt sött av honom och jag svarade att han väckte mig
vilket ledde till att mitt humör blev på topp idag. Efter att ha skickat
svars-smset till honom tog jag på mig min enormt stora svarta t-shirt
med massa gitarrer på. Den t-shirten har man fått massa kommentarer
för och min kompis menge pekar och säger "Den där ska jag ha!" och
den han pekade på den rätt dyr. Iallafall så går man ut till hallen där
en tvättpåse står med ny tvättade kläder och det man letade efter var
ens mjukisbyxor så att man slipper stressa att byta om till idrotten som
man har som sista lektionen på dagen. Som vanligt hittar man inga
strumpor som är hela, jag måste hitta orken för att rensa mitt skåp, så
det var bara att ta ett par strumpor så att man ser ut som en ko. Det vill
säga att dessa strumpor är nästan som tå-strumpor och nästan som
vanliga strumpor, stortån är för sig och de resterande fyra tår är tillsammans,
rätt obekväma strumpor faktiskt men vad ska man gör när man inte hittar
några andra strumpor?

Väl i hissen så längtar man bara att skoldagen ska ta slut, kan du tänka dig.
Man har inte ens kommit till skolan än och man önskar redan att dagen ska
vara slut? haha, very funny. Istället för att gå mot skolan så går man i motsatt
håll och alla elever som är på väg till skolan kollar konstigt på en, vadå jag ska
möta upp en kompis så att vi kan gå tillsammans till skolan?

När man har kommit fram till biblioteket i skolan möter man Alexander och John.
Det blir ett snabbt kram kalas och sedan kommer man på att jag och Alexander
ska på svenska nationella muntliga delen direkt på morgonen, suck. John kollar
lite senare på klockan och säger åt oss att rusa till det klassrummet där vi skulle
möta upp våran svensk lärare eftersom vi var sena och man kan ju inte vara sen
till ett nationelltprov, det ser ju inte så bra då. Men när vi väl var där uppe utanför
R1 så var inte hon där, hon kom typ fem minuter efter oss och frågade vart Roberto
höll hus eftersom man vet aldrig om han dyker upp på morgonkvisten. Vi bestämde
med henne att vi får väl ta det på so-timmen istället eftersom Roberto inte hade inte
dykt upp på ytterligare fem minuter, men om vi skulle stöta på honom i korridoren
så skulle vi ta med oss honom och göra provet med henne ändå. När vi precis hade
kommit ner till biblioteket igen får vi syn på Roberto och Roberto fick syn på oss och
då frågade han oss vart vi skulle vara eftersom han visste inte vart vi skulle vara.
Vi sprang tillbaka till R1 men där var hon inte kvar så vi fick springa och leta efter
henne och tillslut hittade vi henne. Hon vart glad över att Roberto hade kommit så
hon greppade tag i sina grejor och så gick vi mot ett klassrum där vi skulle göra
muntliga delen i svenska nationella.

Den muntliga delen i nationellan var as lätt. Men jag snackade mest tydligen av
oss tre när vi hade disskusionen om novellen som vi hade fått höra på cd-skivan.
Sen var det språkval, vi började titta på en film (Boys don't cry) och jag ville se
vidare på den men tiden var slut på lektionen så vi fick våran rast och sedan var
det dags för so-timmen. Timmen vi alla hade väntat på, vi skulle få tillbaka våra
globala arbeten och resterande saker som man inte hade fått av henne. Men som
min vanliga tur har mitt miljöproblems arbete fått åka till en annan lärare på skolan.
Det slår aldrig fel, varje gång jag har gjort något stort arbete som ska vara inlämnat
hamnar alltid hos någon annan lärare. Jag hoppas att jag får ett G iallafall på arbetet.
Jag fick reda på vad jag fick på muntliga delen i nationella och jag fick VG+, snacka
om att jag är duktig på att snacka ibland(haha). Sen var det bara att fortsätta att plugga
om Islam, det är nog det tråkigaste ämnet vi har arbetat med i historien! No fence, men
den religionen är lite sjuk, mannen får gifta sig med vilken kvinna som helst och kvinnan
får enbart gifta sig med en muslim, snacka om diskriminering!!! ajja, jag kan inte ändra på det.

Sen var det lunch, Hedvigsoppa. Nettans kommentar om det var kalas.
Haha, det är säkert en död vit uggla, du vet ugglan från Harry Potter?
jag höll på att dö av skratt när hon sa så, herregud det var kul.

Sen kom idrotten, det var dags för handboll. Jag suger på handboll.
Men jag tror alla hade kul, speciellt när Kalle kastar as hårt bollen rakt i ansiktet på
mig så att det lät kul. haha, men jag kände typ inget och jag stod fortfarande upp
samt att jag såg ut som ett fån. Men kalle frågade sedan hur det gick och det gick
ju bra, eller hur? Jag står fortfarande, kände knappt bollen och jag ser fortfarande,
det måste ju betyda att man mår okej åtminstonde? Alla gav nästan gärnet på
handbollsmatchen, Zelfa var cool eftersom hon var på hela tiden och lyckades göra
mål några gånger, Bra jobbat tjejen. Sen har vi då Kalle som typ är duktig på alla
sporter, han går på målet hela tiden. Det roligaste av allt är ändå att jag som var
minst på plan (i längden alltså) ska stå i målet men jag lyckades rädda några
bollar, visst är jag bra? haha - not!

Det var allt för denna dag.

Klart slut
/ Michelle

Som du kanske har märkt så har jag inte lagt upp så mycket på senaste tiden.
Well, det är inte så konstigt eftersom mitt internet har börjat stänga av sig själv
men det verkar som att vi börjar få koll på det igen.

Idag har det väl inte varit så mycket förutom att man inte fick sin sovmorgon
som alla andra ungdomar på Brunnsängskolan, eftersom man skulle spela
inför alla lågstadie elever med orkestern, yes I'm a orkesternörd.

Man vaknar och slår till mobilen för att den ska vara tyst.
Snoozen är inställd på nio minuter så man kan ligga och dra sig en hel del.
Precis när man har slagit till mobilen och lagt sig till rätta i sängen igen,
dååå går tvn igång på rätt hög volym. Min tv är sådär spejsad så den har en
timer som väcker en när man vill, vilket är ibland skönt och ibland bara irriterande.

Sätter sig upp, med håret åt alla väderstreck, kisandes letandes efter kläderna
som man la på golvet. Efter ett tag, när man har kisat, så hittar man en svart t-shirt
samt sina byxor som man skulle ha på sig. När man väl hade fått på sig byxorna,
t-shirten och mössan så var det bara att ta sig ut till köket för att ta en yoghurt-shot
från Valio, jag älskar den. Man öppnar den, dricker, kastar. Snabbt och enkelt.

Efter att ha druckit upp den kollar man på klockan och märker att klockan är rätt
mycket, man ska hinna borsta tänderna, tvätta ansiktet, hämta all material och
sen ta på sig skorna och gå till den hemska skolan.

Man kommer fram till hissen och sen står man där och bara hoppas på att hissen
ska åka lite snabbare än vad den brukar göra för att man ska hinna till skolan, då
stannar den på var fjärde våning och lite till för att folk har tryckt på knappen men
har ändå tagit trapporna eller den andra hissen, det gör mig irriterad. Tryck på en
hiss och vänta på att den ska komma istället för att trycka på båda två!

Inget speciellt hände på uppvisningarna förutom att ena basisten försov sig och
dök inte upp fören den andra försetällningen och den andra basisten hade inte
ens sagt att han inte skulle komma så allt gick rätt dåligt första föreställningen
tanken på att alla våra låtar är nästan uppbyggda på basarna, lite dumt men det
låter kalas och alla håller tempot då.

Sen kommer den där svensktimmen som man bara har lust att gå ifrån.
Vi ska skriva referat, vilket vi har gjort tusen gånger om, om en katt som
väger femton kilo. kuuul, eller inte.

Cabarén kommer och man blir på lite bättre humör än innan, men fortfarande
tänkte man på hur Pernilla hade det som har legat på sjukhus sen lördagen.
Men så fort man kom in på cabarén lektionen gick humöret neråt igen, vilken
låt skulle vi starta upp med? jo självklart, knocking on heavens door, där man
sjunger med i helt solo. Jag hade verkligen inge lust att sjunga men jag bet
ihop och sjöng iaf, det gick väl sådär. Som vanligt går de där två timmarna bara
sådär på två röda sekunder! Lite trist men men... har man kul så har man.

Väl hemma igen så sätter man sig framför keyboarden och tränar lite på låten
Friends forever med Vitamin C eftersom man ska spela den på skolavslutningen.
Sen orkade (ojoj, om min faster skulle läsa det här så skulle jag säkert få stans
utskällning av henne, haha) jag inte spela mer på den så jag satt och klurade ut
vart på keyboarden hur man skulle ta ackorden med vänster hand samtidigt som
att spela melodin med högra, jag lyckades spela hela Black Magic Woman på
keyboard den du! Jag som inte är duktig med noter och toner, haha.

Mamma kommer in och säger att det är dags för middag och jag går ut och äter.
Man skulle kunna säga att... nej, vi gör såhär istället:
Maten bestod av makaroner, köttfärs och ost som hade gjorts i ugnen.
Så nu vet du vad jag åt, hade ni fått läsa min andra förklaring hade det bara blivit
majs och pannkaka av det hela. Iaf efter middagen så bläddrade jag lite i en av
mammas sjutioelvatusen (wow, vilket ord) kataloger och beslutade mig för att gå
upp till datorn istället för att sitta och bläddra i någon katalog.

Där är nog det mesta som har hänt idag.

michelle

Jag vet att jag inte har vart särskilt aktiv här på senaste tiden.
Det kan nog bero på vad ens kompisar har sagt till en och så vidare.
Men med lite tur har man kompisar som rycker upp en.
Kim, jag kan inte tacka dig tillräckligt. Kram på dig.
Jag kan inte säga hur tacksam jag är för att ha en kompis som honom.

Denna måndag börjar som alla andra måndagar.
Man är sliten av att man har vart uppe halva nätterna i helgen som varit
och man vill bara inte gå upp för att gå till den trista skolan.
Men man hittar orken när det bara är en halvtimme kvar tills första lektionen
ska börja. Man tar på sig sina byxor, strumpor, t-shirt, kofta och fixar till håret.
Sen går man ut till köket i hopp om att hitta en Valio yoghurt-shot men man
hittar ingen och man blir besviken 'jahopp, där var min frukost bortrövad av
ens mamma igen...' Trevligt trevligt... men men, det är bara att rycka upp sig
och pallra sig till toaletten för att borsta tänderna, tvätta ansiktet och sminka
sig lite lätt med mascara och sedan pallra sig tillbaka till kylskåpsdörren för
att läsa vad som kommer på skolschemat denna dag. Det låter kanske lite
otroligt men jag har faktiskt inte lärt mig mitt schema än fast jag har haft det
i snart en och en halv termin.

Precis när man kommer fram till hissen så får man ett sms av en underbar
människa. Nettan;