sjunde april tvåtusenåtta
Jag vet att jag inte har vart särskilt aktiv här på senaste tiden.
Det kan nog bero på vad ens kompisar har sagt till en och så vidare.
Men med lite tur har man kompisar som rycker upp en.
Kim, jag kan inte tacka dig tillräckligt. Kram på dig.
Jag kan inte säga hur tacksam jag är för att ha en kompis som honom.
Denna måndag börjar som alla andra måndagar.
Man är sliten av att man har vart uppe halva nätterna i helgen som varit
och man vill bara inte gå upp för att gå till den trista skolan.
Men man hittar orken när det bara är en halvtimme kvar tills första lektionen
ska börja. Man tar på sig sina byxor, strumpor, t-shirt, kofta och fixar till håret.
Sen går man ut till köket i hopp om att hitta en Valio yoghurt-shot men man
hittar ingen och man blir besviken 'jahopp, där var min frukost bortrövad av
ens mamma igen...' Trevligt trevligt... men men, det är bara att rycka upp sig
och pallra sig till toaletten för att borsta tänderna, tvätta ansiktet och sminka
sig lite lätt med mascara och sedan pallra sig tillbaka till kylskåpsdörren för
att läsa vad som kommer på skolschemat denna dag. Det låter kanske lite
otroligt men jag har faktiskt inte lärt mig mitt schema än fast jag har haft det
i snart en och en halv termin.
Precis när man kommer fram till hissen så får man ett sms av en underbar
människa. Nettan;
mitt hus. Väl i hissen hinner man åka tre våningar sen stannar hissan, den
ska ta in flera människor. 'klockan är bara kvart över åtta och jag ska hinna
med ett par saker innan vi börjar...' det var det enda som var inne i mitt huvud
och så startar hissen igen. När jag väl kliver ut ur hissen sitter en gammal tant
och stirrar på en, inte med en sådär glad och trevlig min utan surt på en.
När vi väl hade kommit till skolan så kramade nettan alle och ja... sen hände
väl det inte så mycket förutom att vi skulle på lektion. Handledning, en av de
tråkigaste lektionerna i universum, medan alla andra högstadie elever springer
runt i korridoren utanför så får vi sitta och pina inne i ett rosa klassrum som
ingen gillar. Vi gör absolut inget på våra handlednings/livskunskaps timmar och
ändå så ska vi sitta där och bara vara, det är mycket trevligare att få vara utanför
klassrummet och bara snacka än att sitta i ett klassrum.
Rasten börjar och vart hamnar man? Jo, biblioteket, som vanligt. Mitt liv består
typ nästan bara av Biblioteket eftersom vi kan inte sitta någon annan stans än
biblioteket. Jag klagar inte eller så men ibland orkar jag inte vara där. Om min
faster läste det där skulle hon bergis ringa eller smsa mig och säga att det
heter inte orka michelle! Det är min faster det, hon är underbar.
Lektionerna går och går och sen kommer lunchen. Lunchen var väl ok, den
kommer nog aldrig att bli bra har jag insett. Väl efter att ha försökt att springa
iväg en kille som förföljer än är det dags för Svenska. Argumentation säger
jag bara, argumentation. Jag hann inte säga något eftersom en i min grupp
snackade hela tiden fast han sa till mig vad jag skulle kunna säga, haha,
jag kommer troligen nu få ig eftersom jag inte fick säga något, poor me.
Cabarén kommer och jag såg verkligen fram mot den lektionen, det är typ
den lektionen som får mig på bra humör. Förutom denna gång. Ingen hade
fokus idag och nästan, jag tror, halva styrkan av musiker var borta. Jag fick
spela bas idag och sjunga. Kul, man ska sjunga understämma på 'Nu
Grönskar Det' och 'Only You' av Flying Pickets. Kalas, eller inte. Sen att man
ska sjunga knocking on heavens door för hela högstadiet, det är en annan
historia som jag kommer att få ångra stort. Jag blev inte på så bra humör
som jag hade hoppats på denna lektion vilket gjorde att jag lät som en
sopcontainer när jag skulle sjunga, jag var den enda som sjöng understämma
på 'Nu Grönskar Det' och det gick skit dåligt. Jag kunder nästan inte hålla en
enda ton rätt och jag tappade fokusen totalt, Andrea som brukar sjunga den med
mig var inte där utan hon var med teatergruppen och alla andra fyra som brukar
sjunga 'Only You'-understämman var borta så jag fick sjunga den själv också.
Nää usch. Sen när man kommer hem finns absolut inget att göra.
och inte nu heller för den delen, jag ska gå och kolla på Mannen som talar med hundar.
Do your best
Mischaa
Det kan nog bero på vad ens kompisar har sagt till en och så vidare.
Men med lite tur har man kompisar som rycker upp en.
Kim, jag kan inte tacka dig tillräckligt. Kram på dig.
Jag kan inte säga hur tacksam jag är för att ha en kompis som honom.
Denna måndag börjar som alla andra måndagar.
Man är sliten av att man har vart uppe halva nätterna i helgen som varit
och man vill bara inte gå upp för att gå till den trista skolan.
Men man hittar orken när det bara är en halvtimme kvar tills första lektionen
ska börja. Man tar på sig sina byxor, strumpor, t-shirt, kofta och fixar till håret.
Sen går man ut till köket i hopp om att hitta en Valio yoghurt-shot men man
hittar ingen och man blir besviken 'jahopp, där var min frukost bortrövad av
ens mamma igen...' Trevligt trevligt... men men, det är bara att rycka upp sig
och pallra sig till toaletten för att borsta tänderna, tvätta ansiktet och sminka
sig lite lätt med mascara och sedan pallra sig tillbaka till kylskåpsdörren för
att läsa vad som kommer på skolschemat denna dag. Det låter kanske lite
otroligt men jag har faktiskt inte lärt mig mitt schema än fast jag har haft det
i snart en och en halv termin.
Precis när man kommer fram till hissen så får man ett sms av en underbar
människa. Nettan;
Vart är du?
Jag svarar hennes sms och säger till henne att hon kan vänta på mig utanförmitt hus. Väl i hissen hinner man åka tre våningar sen stannar hissan, den
ska ta in flera människor. 'klockan är bara kvart över åtta och jag ska hinna
med ett par saker innan vi börjar...' det var det enda som var inne i mitt huvud
och så startar hissen igen. När jag väl kliver ut ur hissen sitter en gammal tant
och stirrar på en, inte med en sådär glad och trevlig min utan surt på en.
När vi väl hade kommit till skolan så kramade nettan alle och ja... sen hände
väl det inte så mycket förutom att vi skulle på lektion. Handledning, en av de
tråkigaste lektionerna i universum, medan alla andra högstadie elever springer
runt i korridoren utanför så får vi sitta och pina inne i ett rosa klassrum som
ingen gillar. Vi gör absolut inget på våra handlednings/livskunskaps timmar och
ändå så ska vi sitta där och bara vara, det är mycket trevligare att få vara utanför
klassrummet och bara snacka än att sitta i ett klassrum.
Rasten börjar och vart hamnar man? Jo, biblioteket, som vanligt. Mitt liv består
typ nästan bara av Biblioteket eftersom vi kan inte sitta någon annan stans än
biblioteket. Jag klagar inte eller så men ibland orkar jag inte vara där. Om min
faster läste det där skulle hon bergis ringa eller smsa mig och säga att det
heter inte orka michelle! Det är min faster det, hon är underbar.
Lektionerna går och går och sen kommer lunchen. Lunchen var väl ok, den
kommer nog aldrig att bli bra har jag insett. Väl efter att ha försökt att springa
iväg en kille som förföljer än är det dags för Svenska. Argumentation säger
jag bara, argumentation. Jag hann inte säga något eftersom en i min grupp
snackade hela tiden fast han sa till mig vad jag skulle kunna säga, haha,
jag kommer troligen nu få ig eftersom jag inte fick säga något, poor me.
Cabarén kommer och jag såg verkligen fram mot den lektionen, det är typ
den lektionen som får mig på bra humör. Förutom denna gång. Ingen hade
fokus idag och nästan, jag tror, halva styrkan av musiker var borta. Jag fick
spela bas idag och sjunga. Kul, man ska sjunga understämma på 'Nu
Grönskar Det' och 'Only You' av Flying Pickets. Kalas, eller inte. Sen att man
ska sjunga knocking on heavens door för hela högstadiet, det är en annan
historia som jag kommer att få ångra stort. Jag blev inte på så bra humör
som jag hade hoppats på denna lektion vilket gjorde att jag lät som en
sopcontainer när jag skulle sjunga, jag var den enda som sjöng understämma
på 'Nu Grönskar Det' och det gick skit dåligt. Jag kunder nästan inte hålla en
enda ton rätt och jag tappade fokusen totalt, Andrea som brukar sjunga den med
mig var inte där utan hon var med teatergruppen och alla andra fyra som brukar
sjunga 'Only You'-understämman var borta så jag fick sjunga den själv också.
Nää usch. Sen när man kommer hem finns absolut inget att göra.
och inte nu heller för den delen, jag ska gå och kolla på Mannen som talar med hundar.
Do your best
Mischaa
Kommentarer
Trackback
