we're all pretending that's everything is alright when it's not.

Idag åkte jag tåg till söder(slödder)tälje eftersom jag hade
varit hos André under natten... men det gick inte riktigt som
det var planerat. Igår började det hela och idag ja... har det
väl fortsatt.

När jag väl kommer till bussen så hade det inte kommit
mycket folk till bussen än och jag var förvånad eftersom jag
brukar åka med bussen på mornarna och då är det alltid
mycket folk. fast egentligen kan man väl säga att det var tur
att det inte var mycket folk på bussen denna morgon för då
kunde jag få en sitt plats efter att ha åkt en timmes skräck-
färd med tåget, jag hatar tåg är allt jag behöver säga.

väl i skolan kommer jag på att jag inte har tagit med något
material så allt jag gör är att gå omkring med ett par skor
som man glider as lätt omkring på eftersom de inte har
något fäste alls på sulan, man kan säga att jag vara nära
döden upplevelse upphöjt till sju. Efter att ha varit "nära
döden" några gånger så fann jag mig på fötterna igen
och de skor jag använder är helt bajsiga.

När jag väl är på väg hem så sker något jag inte vill ska
hända... ett ytterligare bråk med andré. inte världens
roligaste precis. kommer vi någonsin att sluta bråka
när vi inte är i närheten av varandra? jag vet inte, jag
hoppas på att vi inte bråkar varje dag då vi inte är i
närheten av varandra...

Jag kommer att försöka skriva här lite mer än bara
varannan dag och vem vet, jag kanske tar mig tiden
och skriver fler än bara ett inlägg här?

och istället för att skriva det klassiska
'til we meet again kommer jag avsluta
detta inlägg med bloggens rubrik:

we're all pretending that's everything is alright when it's not.
michelle

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0