- Nästa Ytter Enhörna!
samt pluggande, men det behöver vi inte bry oss om - sick things...
det kommer sluta med att jag har blodsprängda ögon helt enkelt.
Nu måste jag packa i ordning saker och ting så att jag får något
gjort, exempelvis; dator, anteckningar, böcker, kläder etc.
Sen blir det att tillbringa näsan i böcker, ansiktet fast klistrat på
skärmen och det bästa/värsta är att jag troligen inte har tillgång
till nätet, vilket gör att mitt pluggande kommer falla ihop.
Jag är en sån person som behöver göra två saker samtidigt:
plugga & ha kul. Om jag enbart pluggar så åker det in och ut lika
fort igen. Har jag msn eller något vid sidan om så går det kalas
mycket bättre att plugga för mig, det fastnar lättare och ja..
You get the point!
Well, lets crawl to the bag and get somethings done.
Michelle
gone
for every stop, there is a go
and that's what makes the world go 'round
- Arthur, the Sword in the Stones
Jag såg framemot denna dag, fredagen den sista
dagen i skolveckan, sen helg, underbart...
or so I thought...
Det känns faktiskt inte så bra som jag trodde att
jag skulle göra - med andra ord:
Jag mår dåligt... Igen.
Jag mår som jag mådde nere i Rom på konfaresan
samt som jag fortsatte må efter resan i några veckor...
Now I'm back to that track - which I don't like that much...
Och som lite "grädde på toppen" så har man fått veta att
ens hund har somnat in - för gott...
I won't fell empty tears for you - my love
I will only fell tears of love for you...
Autumn has left us
Senast igår snöade det med snö blandat regn
och allt jag märkte var bara hur kallt och trist allt
blev, oavsett om man för det mesta stod i duschen.
Du vet, försöka skölja bort gamla minnen som
besöker en nu mer än någonsin, and it sucks big time.
Jag har inte sovit så pass mycket som man ska göra
vilket gör att jag går mest på autopilot när jag vistas
utomhus eller utanför mitt rum. Man kan nästan säga
att mitt rum är min safe zon, vilket jag måste få lämna
flera gånger än vad jag gör vilket leder till att jag är skit
osäker utanför...
Den här helgen var otroligt lång jämförelse med de
helger och lov som vart innan. Kan det bero på för att
ronny är utomlands och ens mamma är mer på en än
man är van med nu mera?
Jag beundrar mitt gamla jag som klarade av att stå ut
med detta i nästan två korta år, de åren var korta.
Nästa helg är redan på väg, får se om man träffar sin
kära hallonsaft eller bara driver runt utomhus för att inte
vara hemma när mamma har besök... jag är till sånt
besvär då, jag säger fel saker, jag hjälper inte till med
något eller ja, you get the point.
anyway, jag längtar tills jag kommer hem... bara lägga sig
i sängen och ta det lugnt eftersom det är något jag behöver.
fast kanske ska ned på staden efter skolan för att leta efter
något som hjälper en att sova om nätterna så att man inte
sitter uppe till fyra och kliver upp vid sex tiden?
tack till er som orkar stå ut med mitt tjat om detta, ni anar
inte hur mycket det hjälper mig enbart av att prata med någon
vilsen
inget hjälper, jag drar på mig den vanliga
masken som alla har sett as mycket av...
och det kommer alla att få göra ett bra tag
fram över, det kommer att gå över säger
alla... I hope it will...
och nej jag är inte emo för att jag mår dåligt,
jag bara mår dåligt för att jag bara gör det och
låt mig få ta det i min egna takt...
mycket har hänt, för mycket om jag ska vara
riktigt ärligt...
folk försvinner, folk kommer till en som är
helt nya, folk kommer tillbaka intill mitt liv
så enkelt genom ett litet enkelt förlåt...
Livet är ett jävla pussel
En rubrik ska få folk att vilja läsa hela "artikeln" eller hur?
Nästan som att sälja sig själv? "Läs mig! Jag har något
du inte vill missa! Hallå, har du missat mig eller?"
Det är ungefär det jag vill få nu med hjälp av den här
rubriken som jag har valt. Livet är ett jävla pussel.
Precis nu, just i denna sekund pågår en "het" diskussion.
En diskussion om vad som har hänt, något som man inte
kan radera ut. Det flesta minnena går att bara radera,
nästan som att radera en dålig låt eller en ful bild på sig
själv från hårddisken på ens dator genom att markera den
och trycka på "Delete", ungefär det skulle nog jag och den
här människan behöva just nu... Vi har med andra ord
vart med om för mycket för att bara markera och trycka på
"delete"-tangenten, även om vi inte ens har träffats!
Har ni någon gång fått den där underbara känslan om att
vara "beroende" av en person, du vet, smsa den personen,
chatta eller ringa den, bara för att få minsta lilla kontakten
med den? Ringa brukar vara den bästa alternativet för att
få den där kicken för att klara av max ett dygn... men om
inte personen i fråga kan så får helt enkelt nöja sig med
sms eller i värsta fall chatt via msn. Tyvärr har jag sån himla
STOR erfarenhet av detta att jag hatar... förlåt mig, ogillar
vädligt starkt den egenskapen hos mig och det suger!
Mina vänner är som... *tänka* diamanter. Om inte ännu
värre, droger. Vissa är lite grövre, vissa är som någon
sorts partydrog och vissa är en liten sängfösare. Och
självklart finns de dem som är mitt emellan vissa kategorier.
Men just de här "drogerna" som är farliga, som man blir
beroende av så himla lätt, gör så att man måste ta dem
varje dag, helst innan man går och lägger sig. genom att
ringa dem och prata på sent in på natten. Det var, snarare
är, så det är fortfarande med honom som jag kom i kontakt
med på Helgon.net en natt hemma hos en av mina kompisar
då vi var lite skumma på isvatten. Jag kan bara inte trycka på
knappen för att radera ut honom... Jag nästan plågar mig själv.
Om man ser vännerna som sina droger som man måste få
sin "dagliga dos" av någon gång under dagen, vissa varje dag,
vissa flera gånger om dagen, andra någon gång i veckan och
i värsta fall någon gång om månaden. Tänk dig att din favorit
"drog" som du nästan MÅSTE ha varje kväll innan du går och
lägger dig slutar att ge dig doser, inte så att du inte får "kickar"
utan att den vill inte ge dig något. Den vill att du lägger av, för gott.
Att du ska bli frisk... den känslan är hemsk och det är den känslan
jag går igenom just nu med människan som ångrar bittert vad
den har gjort...
"Om jag har nått att säga till om, då ska du dansa på min grav."
Enligt mig, av mina egna erfarenheter, är livet som ett pussel.
Det finns bitar som passar ihop, och de bitar som helt enkelt
inte passar ihop... det är då de kommer i fel ordning.
När man var liten blev man glad när bitarna passade ihop med
varandra och allt rullade på tills man greppade tag i en pussel-
bit som inte passade ihop, vilket ledde till att man pressade och
pressade och pressade... tills den satt där, omatchande och då
som först insåg man att man har gjort fel. Man tar tag i de två
omatchande och börjar dra... man får en liten smärta i händerna
för att det gör så ont för de omatchande pusselbitarna att gå isär
igen, de var ju inte ämnade för varandra att vara tillsammans så
varför ska man få den där dumma känslan komma fram då?
Det är så det känns, känslor. När man gillar någon/något och den
inte gör det tillbaka, då gör det ont... det kan göra extremt ont...
Och när man väl har fått loss dem två som satt så tajta då lägger
man den ena åt sidan, ibland så pass åt sidan att den försvinner.
Den bara försvinner någonstans, där ingen vet vart den är. Den är
helt enkelt vilsen och kommer troligen aldrig bli återfunnen. Och
det är helt enkelt bara att acceptera det, tyvärr... Men man fortsätter
att lägga sitt pussel så att det blir klart någon gång, men oftast det
här pusslet jag pratar om blir aldrig klart. Man pusslar på det är
pusslet hela sitt liv, man börjar när man födds och slutar när man
dör. Mitt emellan så går det lite fel och då är det de där två pussel-
bitarna som jag pratade om innan som strular till det, ibland så
känns det som ett ryck av ett plåster, en liten kort nästan smärtfri
känsla, och ibland känns det så hemskt att elva dagar känns som
mer än ett litet år som brukar passera så fort förbi...
Jag är nästan fortfarande i början av mitt pusslande och kommer
fortsätta ett bra tag till innan jag når mitten av den färdiga bilden...
Michelle
it never happened
du läste rätt, Lucas har tydligen aldrig känt något för mig och har aldrig brytt sig om mig.
men det är ändå lustigt att han säger det.... efter allt han har sagt... anyways
jag var så smart på vägen hem ifrån min kompis Ellen.
jag gick där jag brukar gå tills jag fick den dummaste idén ever!
jag beslutade att gå över en gräsmatta och ja... Resultatet:
jag är nog den mest "skickligaste" människan på jorden under Halloween!
vi kan säga att jag kommer aldrig att frysa mer om fötterna än vad jag gjorde?!
MH - Misslyckad Halloween
Du läste rätt. Min halloween är misslyckad.
igår (fredag) så skulle jag träffa Lucas för första gången men...
Den jäveln (jag har all rätt i världen att kalla honom det) sket i att
ens smsa mig om att han inte hade tänkt att ens ta sitt arsle till
tåget och åka ned hit till södertälje och jag ringde honom, eller
snarare försöker fortfarande få tag på honom, jag vet inte hur
många gånger som jag har försökt! Jag har smsat honom tusen
gånger och ja... Och han som skulle tycka att det vore en dröm att
fira halloween tillsammans med mig, MY SWEDISH ASS HELLER!
Och det man bara längtar efter just nu är att RICKARD ska logga in...
Vilket han inte har gjort i 24 timmar, snacka om att jag blir beroende
av folk...
Juste folks, jag har lyckats skaffa fram en mobil som tar emot tele2
så nu har jag tillbaka mitt nummer men terra inte mig med sms
eftersom det är en NOKIA3310! och jag har sms som jag sparar på
sim-kortet eftersom de är underbara, de flesta är från min käraste
KalasLinds från Uddevalla <3 (du kan läsa hennes blogg, titta bland
mina länkar som jag har lagt upp i spalten brevid)
Nu sitter man här och hör hur Lisa spelar Kingdom Hearts...
vilket jag har tänkt att göra very soon so... byebye kittehs!
