3 augusti tvåtusenåtta - gråt
idag har det inte hänt så mycket förutom att min mamma
fick mig att gråta, hon tog för givet att jag vet vad man ska
göra med skrivaren när den säger att man ska kolla till
bläckpatronerna när de är nästan slut och jag kan inget
om det och när jag sa det fick jag stans utskällning så
att hela södertälje kunde höra den. sen när vi skulle fylla
på mitt saldo hos 3, ska ju ut och resa till italien i en vecka.
men inte nog med att hon skrek åt mig för att jag inte förstår
mig på skrivaren här hemma så skrek hon åt mig bara för att
tre.se inte gillade att ta emot ett nummer som vi skulle skriva
in och ja... hon skrek rakt i örat på mig och jag hatar när folk
är arga på mig och ja... efter en kvarts skrik klarar jag inte
längre och jag startade att böla och det enda min mamma sa:
men herregud... snacka om att du inte klarar av något, kan vi
bli klara någon gång så att jag får kolla mitt tv-program?
kom igen! vem fan tittar på tv istället för att göra en sak med
sin dotter som inte har så mycket tid i vanliga fall? till och med
min pappa har mer tid med mig och jag träffar honom inte så
ofta... nä usch... gud vad hemsk jag känner mig som sitter
och klagar igen på mina föräldrar... men det är bara så jobbigt
att de alltid ska skrika på en, fast det känns som att jag tar
en paus från mitt "riktiga" liv när jag är hos pappa eftersom
det är helt annorlunda atmosfär där jämnförelse här i södertälje.
nu måste jag gå, har saker att göra innan dagens slut.
'til we meet again
michelle
fick mig att gråta, hon tog för givet att jag vet vad man ska
göra med skrivaren när den säger att man ska kolla till
bläckpatronerna när de är nästan slut och jag kan inget
om det och när jag sa det fick jag stans utskällning så
att hela södertälje kunde höra den. sen när vi skulle fylla
på mitt saldo hos 3, ska ju ut och resa till italien i en vecka.
men inte nog med att hon skrek åt mig för att jag inte förstår
mig på skrivaren här hemma så skrek hon åt mig bara för att
tre.se inte gillade att ta emot ett nummer som vi skulle skriva
in och ja... hon skrek rakt i örat på mig och jag hatar när folk
är arga på mig och ja... efter en kvarts skrik klarar jag inte
längre och jag startade att böla och det enda min mamma sa:
men herregud... snacka om att du inte klarar av något, kan vi
bli klara någon gång så att jag får kolla mitt tv-program?
kom igen! vem fan tittar på tv istället för att göra en sak med
sin dotter som inte har så mycket tid i vanliga fall? till och med
min pappa har mer tid med mig och jag träffar honom inte så
ofta... nä usch... gud vad hemsk jag känner mig som sitter
och klagar igen på mina föräldrar... men det är bara så jobbigt
att de alltid ska skrika på en, fast det känns som att jag tar
en paus från mitt "riktiga" liv när jag är hos pappa eftersom
det är helt annorlunda atmosfär där jämnförelse här i södertälje.
nu måste jag gå, har saker att göra innan dagens slut.
'til we meet again
michelle
Kommentarer
Trackback