26 feb 08 - regn, skratt och konsert.
Dagen börjar med att man vaknar av ett litet pip från "min" mobil.
Jag vänder bara på mig och tänker "jag tar smset senare..."
sen piper det ytterligare en gång men lite högre...
Jag tittar på mobilen och märker att det är alarmet som
säger att det är dags att stiga upp nu sömntuta!
08.02 vaknar man till ordentligt och kliver ur sängen
med håret åt alla väderstreck.
Man tar på sig sina duntofflor man fick av mamma förra året,
går ut till köket för att kolla om det fanns något hemma att äta,
går ut till vardagsrummet och slår på tvn som startar med "Vakna med the Voice".
Man sätter sig ner med ett glas Loka Smultron/Citron och tittar.
Sen när jag har suttit där ett tag kommer jag på att jag måste
göra i ordning mig eftersom man ska iväg vid tio till Sandra och sen vidare till stationen.
"shit... vad var det jag tänkte ha på mig då?" säger jag högt och tydligt för mig själv.
Det första man gör när man kommer till mitt rum är högar med grejor.
Kläder. Väskor. Papper. Böcker. Skräp. Allt möjligt kan man hitta i dessa högar.
Jag börjar titta lite bland högarna efter min svarta jeans som jag tänkte ha på mig
och hittar dem så småning om hängandes på min vita plast stol från IKEA.
Sparkar av mig mina super sköna duntofflor som hamnar någonstans i mitt så
"fin städade" rum och trär på mig ett par svarta jeans. "hmm..."
Jag beslutar mig efter en kvart att gå till garderoben och leta efter min ljusblåa
tunika/klänning min mamma köpte åt mig i höstas och min svarta lång ärmade
tröja jag köpte på MQ (där kommer jag nog aldrig att handla mer...),
men kollar först om det finns något annat i rummet som jag vill ha innan jag går
ut ur det mot garderoben. Väl ute ur mitt rum kommer en av mina djur fram till mig
och stryker sig mot mina svarta jeans. "Meeeooooow!!!..." hör man den vita
Main Coonen skrika åt en. Ungefär som; kan du kela med mig någon gång eller?
"inte nu snowflake..." säger jag och bara tar upp honom i famnen en snabbis
och släpper ner honom på golvet igen.
Jag går fram till min garderob och börjar rota runt bland lådorna.
Efter ett tag hittar man de man söker efter, eller... ja... nästan.
det enda jag hitta var min tunika/klänning. min svarta tröja är försvunnen.
Så jag tog tag i min reserv plan. Jag greppa tag i min svarta långärmade tröja
från Kappahl som jag fick av min mormor för något år sedan som passar fortfarande.
Jag går till badrummet och tvättar ansiktet med Clearasil, sen tar på mig kläderna.
Jag tittar på resultatet och bestämmer mig för att ha det, oavsett väder!
Sedan bestämmer jag mig för att gå och fixa håret samt sminket.
Håret och sminkningen blev bara något enkelt. Håret blev fluffigt med lite hjälp av
Got2b glued från Schwarzkopf, sminkningen blev med naturlig mellan brun ögonskugga,
2000 calorie mascara från Max factor och lite svart kajal från H&M. Sedan var jag tvungen
att hitta ett par hela strumpor, de flesta av mina strumpor har fått hål ovanför hälen av mina
röda skor som liknar Converse.
Jag tar en snabb titt på klockan. 09.20
Jag går in på mitt rum igen för att packa inför konserten.
En liten svart väska från min morbrors flickvän som jag fick för ett tag sen,
perfekt för konserter och man inte orkar stå i kö till garderoben.
Biljett, kamera, mobil, nycklar, pengar, läppbalsam, paraply och sitt under lag.
Det är nog allt... Tar en sista titt och tänker om man ska försöka trycka ner en bok också.
äsch, den struntar man i, när ska man hinna läsa en bok när man ska köa till Panic! at the Disco
med tre av sina vänner? Jag struntar i den och tar med mig väskan ut i hallen. 09.30
Jag greppar tag i min kofta, mina stora härliga glasögon som jag köpte i söndags för ynka fem kronor
på H&M och min palestina sjal och tar på mig mina vans. Det var tur att jag gick tidigt mot Sandra.
Jag har en tendens att gå väldigt långsamt, och jag menar verkligen långsamt. Jag kom fram
klockan 09.55 och hon bor då liksom stenkast härifrån. Som sagt jag går långsamt!
Väl hemma hos Sandra ser man henne starta kaffebryggaren åt sin mamma och som packar ner
all dricka som jag, hon och Leila köpte dagen innan på Willys.
"tre stora yoggi yalla drickyoghurt, sex-pack premier coca cola och min flaskavatten..."
Jag och Sandra kollar på varandra. Det är väldigt mycket för oss tre människor.
*knack* *knack* det är Becca som också ska gå med oss till stationen för att möta upp Leila.
Vi började gå redan så fort Becca hade kommit och vi träffade Leila redan på staden utanför en bankomat.
Så vi fyra började traska oss ner till stationen för att hoppa på Märsta tåget till Stockholm Central för att
sen vidare ta bussen 47 mot Waldemarsudde för att komma fram till Tyrol, Gröna Lund.
Vi snackade vädligt mycket på tåget och väl framme i centralen i stockholm ser vi våran buss.
Vi började springa och man kunde höra Leila skrikandes och skrattandes över hela Stockholm.
Väl på bussen så snackar vi ytterligare länge enda fram till Gröna Lund. Där letade Sandra och Leila
efter deras vänner som de hade träffat på MCR Black Parade. Vi hittade dem, inte så långt efter ingången.
Väl där snackade vi jätte mycket och det började regna. Jag och leila satt på plastpåsar, tidningar och mitt
sitt under lag för att få någon torr plats att sitta på och satt under mitt paraply. Det började regna ännu mer
och vi insåg att vi inte kunde sitta längre så alla ställde sig upp och genast blev man varm i kroppen.
Efter några timmar blev det jätte kallt för mina fötter. Jag kände hur vattnet hade kommit in på mina
fötter under strumporna... Jag skulle nog ha tagit några andra skor än de jag tog.
Precis när insläppet började kunde man bara känna lycka och värme.
Att få komma in i en varm lokal var bara rena rama drömmen för mig och mina kompisar.
Väl insläppta sprang vi till Tyrol och nästan alla av oss fick stå i kö till garderoben.
Jag behövde ju inte det eftersom jag inte hade något som behövde lämnas in i garderoben.
Kid Down var det första förbandet innan Panic! at the Disco skulle träda fram på scenen.
Dem var as bra och det slutade med att jag köpte deras skiva efter hela konserten.
Sen kom några som hette Black Gold (om jag minns rätt) och de var väl okej... inte så bra
som Kid Down men det var okej att lyssna på. Helt plötsligt, mitt i en av låtarna kommer
Brandon in på scenen och sjunger duett med sångarn i Black Gold. Alla skrek, det vart värsta kaosen,
alla knuffades och trängdes. Alla skulle helt enkelt fram till scenen, så nära Brandon som möjligt.
Efter att Black gold spelat blev det lite break eftersom de skulle ta undan och ta fram saker.
Under det breaket bestämde jag mig för att sätta mig på golvet under räcket. På andra sidan räcket
var vip-platser för street-teamet som hade stått och gjort reklam för Panic! at the Disco. Och innan jag
vet ordet av så knuffas jag in under räcket, in på vip-platserna med Leila och där stod vi hela konserten.
Det var så underbart att få så bra till så det inte var sant...
Allt jag vill är att vrida tillbaka tiden så att man får se dem igen o igen o igen...
Allt för denna gång
Mischaa
Jag vänder bara på mig och tänker "jag tar smset senare..."
sen piper det ytterligare en gång men lite högre...
Jag tittar på mobilen och märker att det är alarmet som
säger att det är dags att stiga upp nu sömntuta!
08.02 vaknar man till ordentligt och kliver ur sängen
med håret åt alla väderstreck.
Man tar på sig sina duntofflor man fick av mamma förra året,
går ut till köket för att kolla om det fanns något hemma att äta,
går ut till vardagsrummet och slår på tvn som startar med "Vakna med the Voice".
Man sätter sig ner med ett glas Loka Smultron/Citron och tittar.
Sen när jag har suttit där ett tag kommer jag på att jag måste
göra i ordning mig eftersom man ska iväg vid tio till Sandra och sen vidare till stationen.
"shit... vad var det jag tänkte ha på mig då?" säger jag högt och tydligt för mig själv.
Det första man gör när man kommer till mitt rum är högar med grejor.
Kläder. Väskor. Papper. Böcker. Skräp. Allt möjligt kan man hitta i dessa högar.
Jag börjar titta lite bland högarna efter min svarta jeans som jag tänkte ha på mig
och hittar dem så småning om hängandes på min vita plast stol från IKEA.
Sparkar av mig mina super sköna duntofflor som hamnar någonstans i mitt så
"fin städade" rum och trär på mig ett par svarta jeans. "hmm..."
Jag beslutar mig efter en kvart att gå till garderoben och leta efter min ljusblåa
tunika/klänning min mamma köpte åt mig i höstas och min svarta lång ärmade
tröja jag köpte på MQ (där kommer jag nog aldrig att handla mer...),
men kollar först om det finns något annat i rummet som jag vill ha innan jag går
ut ur det mot garderoben. Väl ute ur mitt rum kommer en av mina djur fram till mig
och stryker sig mot mina svarta jeans. "Meeeooooow!!!..." hör man den vita
Main Coonen skrika åt en. Ungefär som; kan du kela med mig någon gång eller?
"inte nu snowflake..." säger jag och bara tar upp honom i famnen en snabbis
och släpper ner honom på golvet igen.
Jag går fram till min garderob och börjar rota runt bland lådorna.
Efter ett tag hittar man de man söker efter, eller... ja... nästan.
det enda jag hitta var min tunika/klänning. min svarta tröja är försvunnen.
Så jag tog tag i min reserv plan. Jag greppa tag i min svarta långärmade tröja
från Kappahl som jag fick av min mormor för något år sedan som passar fortfarande.
Jag går till badrummet och tvättar ansiktet med Clearasil, sen tar på mig kläderna.
Jag tittar på resultatet och bestämmer mig för att ha det, oavsett väder!
Sedan bestämmer jag mig för att gå och fixa håret samt sminket.
Håret och sminkningen blev bara något enkelt. Håret blev fluffigt med lite hjälp av
Got2b glued från Schwarzkopf, sminkningen blev med naturlig mellan brun ögonskugga,
2000 calorie mascara från Max factor och lite svart kajal från H&M. Sedan var jag tvungen
att hitta ett par hela strumpor, de flesta av mina strumpor har fått hål ovanför hälen av mina
röda skor som liknar Converse.
Jag tar en snabb titt på klockan. 09.20
Jag går in på mitt rum igen för att packa inför konserten.
En liten svart väska från min morbrors flickvän som jag fick för ett tag sen,
perfekt för konserter och man inte orkar stå i kö till garderoben.
Biljett, kamera, mobil, nycklar, pengar, läppbalsam, paraply och sitt under lag.
Det är nog allt... Tar en sista titt och tänker om man ska försöka trycka ner en bok också.
äsch, den struntar man i, när ska man hinna läsa en bok när man ska köa till Panic! at the Disco
med tre av sina vänner? Jag struntar i den och tar med mig väskan ut i hallen. 09.30
Jag greppar tag i min kofta, mina stora härliga glasögon som jag köpte i söndags för ynka fem kronor
på H&M och min palestina sjal och tar på mig mina vans. Det var tur att jag gick tidigt mot Sandra.
Jag har en tendens att gå väldigt långsamt, och jag menar verkligen långsamt. Jag kom fram
klockan 09.55 och hon bor då liksom stenkast härifrån. Som sagt jag går långsamt!
Väl hemma hos Sandra ser man henne starta kaffebryggaren åt sin mamma och som packar ner
all dricka som jag, hon och Leila köpte dagen innan på Willys.
"tre stora yoggi yalla drickyoghurt, sex-pack premier coca cola och min flaskavatten..."
Jag och Sandra kollar på varandra. Det är väldigt mycket för oss tre människor.
*knack* *knack* det är Becca som också ska gå med oss till stationen för att möta upp Leila.
Vi började gå redan så fort Becca hade kommit och vi träffade Leila redan på staden utanför en bankomat.
Så vi fyra började traska oss ner till stationen för att hoppa på Märsta tåget till Stockholm Central för att
sen vidare ta bussen 47 mot Waldemarsudde för att komma fram till Tyrol, Gröna Lund.
Vi snackade vädligt mycket på tåget och väl framme i centralen i stockholm ser vi våran buss.
Vi började springa och man kunde höra Leila skrikandes och skrattandes över hela Stockholm.
Väl på bussen så snackar vi ytterligare länge enda fram till Gröna Lund. Där letade Sandra och Leila
efter deras vänner som de hade träffat på MCR Black Parade. Vi hittade dem, inte så långt efter ingången.
Väl där snackade vi jätte mycket och det började regna. Jag och leila satt på plastpåsar, tidningar och mitt
sitt under lag för att få någon torr plats att sitta på och satt under mitt paraply. Det började regna ännu mer
och vi insåg att vi inte kunde sitta längre så alla ställde sig upp och genast blev man varm i kroppen.
Efter några timmar blev det jätte kallt för mina fötter. Jag kände hur vattnet hade kommit in på mina
fötter under strumporna... Jag skulle nog ha tagit några andra skor än de jag tog.
Precis när insläppet började kunde man bara känna lycka och värme.
Att få komma in i en varm lokal var bara rena rama drömmen för mig och mina kompisar.
Väl insläppta sprang vi till Tyrol och nästan alla av oss fick stå i kö till garderoben.
Jag behövde ju inte det eftersom jag inte hade något som behövde lämnas in i garderoben.
Kid Down var det första förbandet innan Panic! at the Disco skulle träda fram på scenen.
Dem var as bra och det slutade med att jag köpte deras skiva efter hela konserten.
Sen kom några som hette Black Gold (om jag minns rätt) och de var väl okej... inte så bra
som Kid Down men det var okej att lyssna på. Helt plötsligt, mitt i en av låtarna kommer
Brandon in på scenen och sjunger duett med sångarn i Black Gold. Alla skrek, det vart värsta kaosen,
alla knuffades och trängdes. Alla skulle helt enkelt fram till scenen, så nära Brandon som möjligt.
Efter att Black gold spelat blev det lite break eftersom de skulle ta undan och ta fram saker.
Under det breaket bestämde jag mig för att sätta mig på golvet under räcket. På andra sidan räcket
var vip-platser för street-teamet som hade stått och gjort reklam för Panic! at the Disco. Och innan jag
vet ordet av så knuffas jag in under räcket, in på vip-platserna med Leila och där stod vi hela konserten.
Det var så underbart att få så bra till så det inte var sant...
Allt jag vill är att vrida tillbaka tiden så att man får se dem igen o igen o igen...
Allt för denna gång
Mischaa
