yoink, irriterande
jag är trött och orkar allvarligt inte det här.
jag stör mig på något och det känns som
om någon förföljer mig och bevakar mig...
väldigt jobbigt och irriterande faktiskt...
det är väldigt irriterande när folk inte vill
lyssna på vad jag har att säga. ett exempel:
jag ska förklara för den här människan vart
taxinge ligger och så fort jag öppnar munnen och
säger ett ord för vart taxinge ligger så säger
den här människan: Nää jag vet inte vart
det ligger och vad är taxinge för något?
det spelar inge roll vad jag än säger eftersom
folk vill inte eller till och med vägrar lyssna på
vad jag har att säga. och när jag väl inte har
något att säga om saken då minnsan kan man
lyssna på en...
Nää... nu ska jag sluta klaga eftersom jag har
fått klagomål på att jag klagar för mycket eller
säger: jag blir irriterad... det är väldigt irriterande
eller att jag nämner ordet irriterande så vänder
folk blickarna åt ett annat håll eller låtsas att
lyssna på vad jag säger. eller så gör de det mest
respektlösaste sättet man kan göra och det är att
vända sig till en annan männinska eller kompis eller
vem som helst och startar en konversation med den
människan, visst nu babblar jag som förr men jag
blir bara så jävla tokig på folk som inte lyssnar på en.
sen har jag också fått klagomål på att jag inte
är Mischaa längre samt att jag pratar för mycket.
nu ska jag säga exakt som jag säger till min mää:
jag tänker ta mig fan bli stumm och gå för mig
själv och skaffa nya kompisar som vill lyssna på mig.
god natt .
1 December frusen, blöt och flyttning
ska läsa det jag srkiver. vilket jag hoppas att
någon gör eftersom jag lägger ner en massa
tid på det här.
Det är första december och nog är det
kallt... men det är inte på grund av
snö, för det finns inte här. Det är regnet
och blåsten som gör det hela kallt.
Mina ben känns som isbitar och det
hjälper inte att man är förkyld.
Nu frågar du säkert dig själv vad jag
har gjort för att bli så kall. Well... det
börjar med att jag vill ha ett block så
att jag kan skriva eller rita. Så jag tog
på mig min jacka, mössa, mina skor och
vantar samt greppade tag i mitt paraply
och frågar om David vill visa mig vart
affären ligger någonstans eftersom jag
har bara vart här på det ny stället en gång
tidigare... han hade tydligen vart här på
nya stället mycker mer än vad jag hade
vart. Så vi började gå och David sa att
vi skulle ta en genväg, men nog blev det
inte en genväg det blev snarare en
senväg. Jag vet inte hur mycket längre
vi gick än vad vi skulle gå, men det kändes
i knäna efter denna promenad till affären...
Under tiden vi gick så klagade David på
mig eftersom jag gick med paraply i regnet
och han tyckte även att jag såg ut som en
stadsbo som inte hittar och jag går långsamt
så han tycker att jag är en stadsbo för det.
När vi väl hade kommit fram till affären så
hittade jag inte det jag skulle ha så jag
frågade en som jobbade där och hon visade
mig vart det låg så jag tog det som jag skulle
ha och betalade. När jag var nära utgången
kom jag på att jag höll på att glömma bort mitt
svart lilamönstriga paraply i affären och David
sa att jag var pinsam som glömde den vid
kassan och bara klagade på mig för att jag inte
vill bli blöt om överkroppen helt enkelt.
När vi väl börjar gå igen blåser det som aldrig
förr. Mitt paraply och jag höll på att flyga iväg och
när man väl får kontroll på läget då minsann ska
ens paraply bli en "parabol" och det fick David att
säga: Jag känner VERKLIGEN inte dig! och att jag
var knäpp bara för att jag använde min egna teknik
för att göra mitt paraply tillbaka till ett paraply.
På vägen hem i regnet åker en bil förbi oss och
David bara: tänk om peter skulle komma åkandes
förbi oss nu så att vi får skjuts hem?
Jag bara: jo visst, tjena! jag heter Korbar då om han
kommer åkandes förbi.
Och vips, min pää åkte förbi oss och stannade vid
trottoaren för att släppa in oss i bilen så att vi slapp
gå den sista biten i regnet.
Väl vid det nya huset springer jag nästan in för att
komma in i värmen. kastar av mig skorna och jackan.
springer upp för trapporna och sätter mig på den sidan
av rummet som kommer att bli mitt rum, med ryggen
mot elementet och försöker få värme. Men elementet
slutade ge värme och jag blev tokig. Pää sa att elementet
ger så mycket värme som det ska vara inomhus och sen
så stänger den av sig tills det blir för "kallt" igen i rummet.
väldigt irriterande för mig eftersom jag frös som jag vet inte
vad, kanske som en gnu (?).
Sen hände väl det inte så mycket förutom att jag åkte med
pää ensam hem. alltså tillbaka till det nuvarande hemmet.
that's all for now
/ your own Mischaa
